My wish del 28 -

Jag går ner till köket där pappa och Sara står och lagar middag med radion på. I början lägger jag inte märka till vad dem pratar om men sen spättsar jag öronen riktigt noga! Är det Justin och pratar dem om mig?! Jag tror mitt hjärta stannar i någon sekund.



- Jag tror dem flesta har sett bilderna på dig och en tjej. Vem är tjejen?
- Det är en gamal vän,
svarar Justin och jag tycker att det gick väl lätt. Nu tror alla att jag är hans vän, bara. Men jag har fel.
- Vi har också sett bilder på eran romantiska middag, säger radio killen och jag tycker bara han är jobbig.
- En vanlig middag, rättar Justin.
- Okej, vi lämnar det ämnet nu. Men vi ska få reda på sanningen, säger radio killen och jag hör att han flinar.
- Den vet ni redan, säger Justin och han är verkligen envis.

Jag går snabbt fram till radion och stänger av den. Även om det vsr färdig pratat om mig så ville jag inte lyssna.
- Snälla Jane, kan du sätta på igen? frågar pappa.
- Men ni lyssnar ju inte äns, svarar jag.
- Den lättar upp stämmningen.
- Aha, okej, säger jag och går fram och trycker på den igen.

Nästa morgon vaknar jag somvanligt försent och får skynda mig med att göra mig klar. Jag springer runt i huset som en idiot och letar efter min väska.
- Pappa! Var är min väska? ropar jag.
- Jag vet inte, svarar han.
- Jag städade igår så den ligger i garderoben i hallen, säger Sara och ler falskt mot mig.
- Okej, hej då! ropar jag och springer till busstationen.

På bussen sitter redan Sofie, Josefin, Oliver och en annan kille som jag inte vet vem det är. Jag tror han går en klass över oss.
- Hej Jane, säger Sofie och jag sätter mig bredvid dem.
- Hej, säger jag anfått.
- Tja, säger Oliver och ler mot mig och jag kan inte låta bli att le tillbaka.

Första lektionen är matte, yippie! Jag suckar och sätter mig tungt på min plats. Alla tal bara flyter ihop och jag kan verkligen inte koncentrera mig. Jag känner att något träffar mitt huvud och när jag vänder mig om så ser jag en lapp ligga på golvet. Jag tar upp den och vecklar ut den. Kan du idag? Står det på den och jag förstår att det är Oliver för han sitter och kollar på mig hela tiden. Eftersom jag är så dålig på att kasta så nickar jag bara till honom och han gör en tumme upp. Resten av lektionen är lika plågsam. Borde jag inte vänja mig vid att Justin inte är här? Eller varför är allt så svårt?

Efter skolan tar jag och Oliver bussen hem till honom.
- Vi måste sticka innan morsan kommer hem, säger han när vi kliver innanför dörren.
- Okej, säger jag och tar av mig mina ytterkläder. Det jag kommer iåg från Olivers hus är att det alltid var väl städat och att hans mamma alltid var på honom med att städa hans rum. Men nu är allting ändrat. Allting ligger huller om buller i hela huset.
- Du får ursäkta röran, säger Oliver ursäktande.
- Det är lungt, försäkrar jag.

Vi pratar en stund om allt som har hänt dem seaste åren och såklart kommer vi in på hur Olivers pappa dog.
- Han klagade aldrig över att det var för mycket eller för stessigt utan han var alltid glad. Men en dag så bara han tog sitt liv. Mamma blev först förkrossad och gjorde ingenting på flera månader. Men sen så började hon dricka mer och mer som tröst, så nu, varje kväll kommer hon hem full och jag måste ta hand om henne. Jag orkar inte, säger han och lutar huvudet mot väggen. Jag lägger försiktigt min hand på hans knä.
- Jag vet inte vad jag ska säga, jag vill så gärna hjälpa dig. Säg bara vad jag ska göra, säger jag.
- Tack Jane, jag uppskatar det! Verkligen, ler han och lägger sitt huvud på min axel. Jag tror han behövde få ur sig det där. Det finns nog ingen han har kunnat prata med.
- Du, ska vi spela X-box? flinar jag. 
- Visst, säger han och startar ett spel. Förr spelade vi alltid X-box.
- Vad spelar vi? frågar jag. - Och hur gör man? frågar jag förbryllat när jag har tryckt på alla knappar, men han bara skrattar åt mig.
- Vi spelar cod och så här gör du, säger han och sätter sina armar runt mig för att kunna styra med kontrollen.
- Så jag ska skjuta dem?
- Precis!

- Vi måste dra nu, säger Oliver när vi har spelat klart.
- Vart ska vi? frågar jag.
- Jag har basket, men du ska väl hem antar jag.
- Om jag får följer jag gärna med! säger jag. För det gör jag faktiskt, när jag är med Oliver tänker jag inte på Justin.


Kommentarer
Postat av: ciaRA

mmmmmmmmmmmmmmmmorrrrrrrrrrre sssssssså jävl'a bra!!

2011-03-27 @ 21:50:29
URL: http://meanyoume?.blogg.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0