My wish del 8 -
När vi är på väg hem så stannar det en bil framför oss och...
Jag blir först livrädd, men sen ser jag att Justin och mannen från hissen sitter i bilen försvinner räddslan och jag slappnar av.
- Hej tjejer! Vill ni ha skjuts? frågar Justin och öppnar dörren till baksätet.
- Hej! Ja, gärna, ler jag tacksamt mot honom. Det börjar ju bli sent så det är lite läskigt att traska runt i New York. Vi prata inte så mycket under bilturen, det känndes stelt och konstigt och sen vet jag inte vad jag ska säga.
- Hur länge stannar ni här? frågar Justin efter ett tag.
- En vecka, eller nu är det 5 dagar kvar, svarar jag - Ni då?
- Vi åker på fredag, svarar han och tittar ut genom fönstret.
- Aha, okej. Vart åker ni då? frågar jag för att samtalet inte ska dö ut och den pinsamma tystnaden ska uppstå.
- Till L.A och sen hem, säger han trött. Jag förstår honom, han håller ju igång hela dagarna med konserter, intervjuer, möten och massa annat.
- Tack så jättemycket för skjutsen! säger jag när vi stannar utanför hotellet. Sofie hade varit ovanligt tyst under resan.
- Det var så lite så! säger mannen jag inte har något namn på. Innan vi går in får vi varsin kram av Justin. Jag hoppas verkligen inte jag inbillar mig men det känndes som om han kramade mig lite längre än Sofie, men men, vem vet.
Det ända jag tänker på är Justin, jag kan verkligen inte få ut honom ur mitt huvud! Mitt otroliga farliga fall av Bieber fever börjar tränga sig in i mitt huvud mer än jag trodde att det gick!
- Jane, du är omöjlg, flinar Sofie och jag vaknar upp ur mina tankar.
- Förlåt, vad sa du? frågar jag.
- Det var inget speciellt.
- Okej, svarar jag och hammnar igen i Justin tankar, typiskt!
Två dagar senare, på efter middagen:
Det knackar på dörren och Sofie går och öppnar.
- Hej Bieberboy, hör jag henne säga.
- Haha, hej. Är Jane här? frågar han.
- Jajamensan! Vänta lite bara, säger hon. - JANE, kom hit! ropar hon sedan.
- Ja, jag kommer, svarar jag och går till dem.
- Hej, säger Justin så fort jag kommer och han ger mig en kram.
- Tjernare, säger jag och besvarar kramen.
- Jag undrar om du har lust att följa med in till mig? frågar han.
- Sure, svarar jag och följer med honom till hans hotellrum.
- Wow, säger jag när han öppnar dörren.
- Vadå? frågar han oroligt.
- Jag som tyckte vårat hotellrum var stort och sen kan man inte äns gämföra det med ditt! suckar jag uppgivet.
- Haha, skrattar han och jag blir helt varm. Hans skratt måste vara det finaste som finns! - Vill du spela Xbox? frågar han sedan.
- Visst!
Jag vet inte riktigt vad vi kör, men Justin vinner såklart hela tiden så det börjar bli ganska tråkigt.
- Hur mycket vann jag med egentligen? retas han när vi har spelat klart.
- Ursäkta, du vann inte alls!
- Nehe, vad gjorde jag då? flinar han. - Var det kanske 7 - 0 till mig? Eller 8 - 0? Jag tror jag tappade räkningen! fortsätter han och flinar mot mig.
- Du ljuger! ler jag tillbaka, jag försöker vara seriös men det lyckas inte så bra.
- Inte alls, skrattar han och börjar kittla mig. - Erkänn att jag vann nu! säger han när jag ligger på rygg i hans säng och skriker på hjälp sammtidigt som jag försöker få luft.
- In your dreams! fortsätter jag och han kittlar mig ännu mer. - Okej, okej! Jag ger mig! säger jag uppgivet. På något konstigt sätt har han hammnat över mig och allting blir helt seriöst, vi slutar skratta, flumma och skämta. Han strycker undan en hårsling som rammlat ut från tofsen sedan kysser han mig. Jag vet först inte vad jag ska göra men sen besvarar jag den lite svagt. Kyssen avslutas lika fort som den påbörjades.
- Förlåt! säger han orloigt och tittar mig i ögonen.
- Det gör inget! försäkrar jag. - Men jag borde nog gå.
- Aa, det är nog bäst, säger han och följer med mig till dörren. Borde jag inte vara världens lyckligaste tjej? Som precis blivit kysst av sin crush, av Justin Bieber! Men allt kom så plötsligt så ja vet inte vad jag ska tycka.
Det är ett tidsinställt inlägg. Har fullt upp idag men vi hörs ikväll! :)
My wish del 7 -
När vi har spelat klart och när Justin vunnit såklart, bestämmer vi oss för att gå upp igen.
- Jag hade kul ikväll, säger han när vi ska säga hej då. "Jag hade kul" låter så vanligt, det känns som om alla säger så. Men vad ska man säga?
- Jag med! ler jag. Han kramar om mig.
- Vi ses väl, antar jag! säger han och går mot sitt rum. Ja, vi ses väl, tänker jag och går in till oss.
Så fort jag kommer in blir jag på hoppad med massor av frågor men jag ignorerar dem och lägger mig i sängen, för jag är i helt slut!
- Men kom igen! Jag vill ju veta, du har precis "hängt" med världens kändaste tonåring! Berätta! säger hon, hon kommer aldrig ge sig men jag ignorerar henne.
- Jane! säger hon nu irriterat medans jag bara flinar åt henne. - Så du tycker det är kul? Åh, du ska få se, fortsätter hon och jag förstår att hon ska kittla mig.
- Du vet att det är fusk va? frågar jag oroligt när hon förbereder sig för att kittla mig.
- Du fuskar ju! Varför kan inte jag fuska då?
- Jag fuskar inte alls! Jag bara undviker...
- Men sluta undvik och berätta istället! säger hon uppgivet och tittar bedjande på mig.
- Ja ja ja, men det hände inget vi bara spelade billjard och det var sjukt pinsamt för jag bokstavligen sög på det! Sen bara vi prata, that's it.
- Okej, okej, ta det lungt! Jag bara undra, han är ju trottsallt världe-
- Ja, jag vet att han är världens känndaste tonåring, men det spelar väl ingen roll det är ju inte så att jag utnyttjar honom! suckar jag. Jag reser mig upp och tar min pyjamas och går till badrummet. Jag behöver en dusch och tid för mig själv.
Jag vaknar mitt i natten av en åsksmäll som får hela mig att rysa, jag hatar åska. Det låter så högt och det bara...skrämmer mig. När jag var liten och hälsade på mamma i Frankrike så sprang jag alltid in i hennes rum när det åskade, kröp ner under hennes täcke och bara fick den där mammakännslan, som jag älskade, eller älskar. För varje gång jag träffar henne så får jag den kännslan, kännslan som gör så att man känner sig hemma.
På morgonen när jag vaknar lyser solen där ute.
- Godmorgon, säger Sofie när hon märker att jag är vaken.
- Godmorgon, mummlar jag nyvaket och sätter mig upp. - Hur länge har du varit uppe? frågar jag sedan.
- Halv nio kanske, så 45 minuter, ler hon. Hon är verkligen en morgonmänniska.
- Okej, har du några planer för idag? frågar jag och sträcker på mig.
- Jag tänkte lite, men jag vet inte. Det här låter helt sjukt, men det är ju tråkigt att shoppa hela tiden. Har du några ideér?
- Nej, det låter inte sjukt, det är bara sant. Jag har ingen ideé faktiskt, vi kanske bara kan ta det lungt idag? Vi måste ju spara lite, du vet!
- Låter bra! Vi kan ju kolla film eller nåt?
- Visst, välj du. Jag kommer snart ska bara byta om och så.
Senare på dagen:
Hotellet hade inga bra filmer utan det var bara gammla filmer som var uttjatade.
Klockan närmade sig 5 och vi började bli riktikt hungriga, vi hade ju inte ätit någon lunch för ingen av oss hade orkat gå ut och beställa roomservice hade inte slagit oss då. Men hur som helst var vi på väg ut och jag stod och försökte välja kläder. Tillslut hittar jag en svart kjol och en vit/beige tröja med några smycken till. Sen rufsa jag till håret lite så att det inte ligger så platt som det brukar. Klar!
När vi är på väg hem så stannar det en bil framför oss och...
Tråkigt, ja, jag vet! Men det kommer... ;)
My wish del 6 -
Det är som om Gud kan läsa mina tankar och är helt emot mig idag för det knackar konstigt nog på dörren.
Och där står killen från hissen, eller Justin Bieber om vi vill kalla honom det.
- Hej, säger han.
- Hej på dig du, svarar jag fundersamt.
- Har du något speciellt för dig? frågar han osäkert.
- Nej, jag tror inte det. Vadåra? frågar jag nyfiket.
- Jo, jag undrar om du typ vill hänga med ner till spelrummet, eller typ bara hänga?
- Visst, 2 sekunder bara, ler jag.
- Sure, jag väntar här, ler han tillbaka och jag tappar bort mig helt. Jag stänger till dörren och byter om till ett linne och några jeansshorts som ligger på golvet. Jag skriver en lapp till Sofie, för hon skulle inte höra om jag skrek och så skulle hon antagligen ställa massa frågor, så en lapp var bäst.
Är med Justin, kommer snart!
Puss.
Sen tog jag min mobil och knölade ner den i fickan, nu var jag klar.
Justin stod på samma ställe som han sa att han skulle stå på, först trodde jag bara han skulle sticka men det gjorde han inte.
- Klar? frågar han när jag kommer ut.
- Japp, svarar jag och stänger igen dörren sen går vi till hissen. Vi småpratar lite om ointressanta saker och som tur är uppstår inte den pinsamma tystnaden.
- Vart bor ni då? frågar han när vi kommit ner till lobbyn.
- Florida, Tallahassee. Och du?
- Najs, soligt eller? I Atlanta, fast jag kallar Canada mitt hem.
- Det är soligt, men det är ju därför man bor där, jag skulle inte klara mig utan solen! Canada? Wow, där är det inte lika soligt.
- Haha, nää, inte på vintern iallafall. Du borde åka dit, du kommer gilla det! skrattar han.
- Kanske det, svarar jag och ler lite.
Vi hittar ett billjardbord i spelsalen så vi bestämmer oss för att köra.
- Jag suger på det här så förvänta dig inget, skrattar jag när jag försöker lista ut hur man ska skjuta med den där pinnen. Han skrattar åt mig.
- Det är lungt, du vet väl att du bara ska skjuta på den vita bollen.
- Jo, jag vet men om jag missar då? frågar jag oroligt.
- Då kör du om tills du träffar, flinar han.
- Mm, det var ju jättekul!
När vi har spelat klart och när Justin vunnit såklart, bestämmer vi oss för att gå upp igen.
- Jag hade kul ikväll, säger han när vi ska säga hej då. "Jag hade kul" låter så vanligt, det känns som om alla säger så. Men vad ska man säga?
- Jag med! ler jag. Han kramar om mig.
- Vi ses väl, antar jag! säger han och går mot sitt rum. Ja, vi ses väl, tänker jag och går in till oss.
My wish del 5 -
Men jag kan väl inte hjälp att man drunknar i hans ögon, att hans leende bländar mig något oerhört, att hans röst känns trygg. Det är väl inget jag kan göra åt saken?
- JANE! Vi är i New York nu! Vi kan fan heller sova bort dagarna! We have so much to do! skriver Sofie glatt och slår mig med en kudde.
- Det går jättebra att sova, svarar jag och drar täcket över huvudet för att slippa se henne.
- Men kom igen! Jag är klar, jag går utan dig då.
- Nej jag kommer, jag ska bara fixa mig, vänta några minuter, suckar jag och kryper upp ur min varma sköna säng. Sofie är lika liten och irriterande som en mygga men på något konstigt sätt älskar jag henne ändå.
- Bra, säger hon nöjt.
- Klar, säger jag efter 15 minuter.
- Okej, vi går ner och äter frukost nu, dem har typ frukost bufeé, svarar Sofie och går mot hissen. Jag slänger en sista blick mot spegeln och rättar till håret.
- Kom nu! suckar Sofie.
- Jaa, jag kommer!
Den första jag ser nere i "frukostsalen" är killen från hissen. Hoppas han inte ser mig, är det ända jag tänker och kollar runt i rummet förutom där han sitter. Sofie petar mig i sidan, bara för att reta mig men jag ignorerar det.
- OMG, viskar Sofie.
- Vad? frågar jag nyfiket.
- Din crush är ju Justin Bieber! Hur kunde vi missa?! viskar hon lågt för att ingen ska höra. Hur kunde jag missa? Lycka till att jag har en chans på honom, jag menar han är världens känndaste tonåring! Lyckat Jane... Men förhoppningsvis försvinner crushen snart, det har den ju gjort förrut.
Medans vi äter känner jag hur Justin sitter och kollar på mig.
- Kan man inte stirra liite mindre eller? väser jag till Sofie.
- Gillar du det inte? flinar hon.
- Inte längre, svarar jag och tar en klunk av juicen.
- Haha, vad fånig du är, men det är ju inte kul att bli utsirrad när man äter.
- Nej, verkligen inte. Det känns ju som jag har mat över hela fejset. Har jag det? frågar jag oroligt.
- Nej, det har du inte. Men du, vad ska vi hitta på första dagen här i NY då?
- Vi shoppar såklart! svarar jag. - Är du klar? frågar jag sedan och reser mig upp.
- Jajamensan! svarar hon glatt och vi bär bort våra brickor.
Efter en lång dag med shopping, skratt och god fika så börjar vi nöja oss. Sofie har lyckats fått med sig minst 7 påsar! Hon är helt otrolig. Jag däremot hade fått ihop det till 3, men jag har så svårt att köpa saker.
- Jag är helt slut, gnäller Sofie i hissen på väg upp till våning 4.
- Jag med, det känns som om jag är typ halft död.
- Nu är det min tur att duscha först!
- Ahapp, svarar jag och låser upp hotellrummet.
Medans jag sitter och väntar på att Sofie ska bli klar så får jag ett sms från pappa. Allt bra i NY? /P. Står det.
Våra små meddelande är aldrig speciellt utvecklade utan mer korta och kalla. Allt bra. Svarar jag bara, han ska inte få min uppmärksamhet när jag inte får hans.
Jag byter om till några korta mysshorts som inte sitter åt så hårt runt midjan. Lite lagom sexigt så där, eller inte. Men vem orkar bry sig? Det är ju bara jag och Sofie här.
Det är som om Gud kan läsa mina tankar och är helt emot mig idag för det knackar konstigt nog på dörren.
Och där står killen från hissen, eller Justin Bieber om vi vill kalla honom det.
Kanske kommer en till idag...
My wish del 4 -
Precis när jag ska gå ut så går jag in i någon.
- Oj, förlåt! säger jag snabbt och kollar upp. Jag ser att det är killen från hissen och jag känner hur mina kinder blir röda.
- Nej det är mitt fel, jag skulle sett mig för! ler han och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
- Ehh, nej...svarar jag dumt.
- Så ni hittade till rummet tillslut? frågar han.
- Hehe, aa, jo, det gjorde vi, jag känner hur fel allting blir och jag vill bara springa där ifrån.
- Så, bra. Uhm, du jag måste dra men vi ses väl, jag bor där bort, säger han och pekar på en dörr längre bort.
- Aa, det gör vi nog, svarar jag och känner hur felt allt blir, så pinsamt.
- Ey, du förresten, vad heter du? ropar killen när vi sagt hej då och när jag står i hissen och dörrarna ska stängas.
- Jane! ropar jag tillbaka.
- Det var trevligt att träffa dig Jane! ler han och precis när jag ska fråga om hans namn stängs dörrarna och hissen åker neråt.
Hotellet hade en pool, ett spelrum och massa annat skoj. Vi måste hammnat på värsta lyxhotellet. Vi lär nog iallafall inte bli utråkade.
- Hittade du något intressant? frågar Sofie när jag kommer in i rummet igen och sliter blicken från sin mobil.
- Dem har pool, svarar jag och lägger mig brevid henne i dubbelsängen.
- Bara? frågar hon ointresserat.
- Nej, dem hade andra saker också, svarar jag frånvarande, jag kan inte sluta tänka på killen, som jag inte har någon aning om vad hans namn var men som jag konstigt nog känner igen.
- Andra saker som killar? flinar hon.
- Mm, svarar jag utan att tänka mig för. Sofie skrattar.
- Berätta.
- Va? Vadå? Nej, det finns inget att berätta! säger jag och förstår vad jag har sagt.
- Försök inte! Vad heter han?
- Men det är inget! protesterar jag.
- Du ger mig inget val! säger hon och börjar kittla mig. - Ger du dig?
- Gå...oc..h..D..Ö! skrattar jag fram.
- Ger du dig? envisas hon och fortsätter att kittla mig.
- Aldrig! skriker jag och kipar efter luft. - Okej, okej! Jag ger mig!
- Bra! Vad heter han? ler hon stolt.
- Jag vet inte vad han heter... Men det är killen från hissen, svarar jag och drömmer mig bort i hans bruna ögon.
- Du är omöjlig! stönar hon uppgivet och återgår till sin mobil.
Men jag kan väl inte hjälp att man drunknar i hans ögon, att hans leende bländar mig något oerhört, att hans röst känns trygg. Det är väl inget jag kan göra åt saken?
Och vem är killen? I know, fast det gör väl ni också ;)
My wish del 3 -
Idag skulle planet till New York avgå och jag var hur taggad som helst! Bara jag och Sofie ensamma i en hel vecka skulle bli helt awesome.
- Redo för världens grymmaste veckan ever? piper Sofie lyckligt när vi sätter oss ner på våra platser.
- Jag är alltid redo vet du väl? säger jag och sätter mig bekvämare i sätet och tar fram min iPod, det får bli Written in the stars, jag vet inte varför men den känns bara väldigt passande!
- Jane? Jane? Jane, vakna! säger Sofie och petar mig i sidan.
- Vad? frågar jag sömnigt.
- Dumbom, vi är framme nu! skrattar hon.
- Aha, säger jag trött och börjar sträcka på mig.
- Vilken våning ligger rum 305 på? frågar Sofie mig när vi står i hissen och ska välja någon knapp att trycka på.
- Jag vet väl inte. Börja på 1 så får vi se vart vi hammnar, skojar jag.
- Okej, svarar hon och trycker på knappen.
Vi går runt i korridorerna och letar efter 305 men hittar den ingenstans. Dem vi möter kollar bara konstigt på oss och jag kan inte låta bli attt skratta.
- Seriöst snart frågar jag någon! suckar Sofie och glider nerför väggen. - Mina fötter gör ont, gnäller hon och tar av sig skorna. Jag sätter mig brevid henne och suckar tungt.
- Jag med, men du vi fortsätter leta nu! peppar jag henne.
- Mm, det gör vi. Hjälp mig upp, fast jag tänker fråga någon, säger hon och går fram till någon gammal tant lite längre bort.
- Hon visste inte, suckar hon och tar tag i väskhandaget och går mot hissen. Hon måste verkligen vara trött, för så här gnällig och deppig brykar hon bara vara då.
I hissen står det någon kille och en man, men vi lyckas knöla in oss med all vår packning ändå.
- Vet ni vart rum 305 ligger? frågar Sofie uppgivet och vänder sig mot dem. Killen försöker undvika ögonkontakt och har dessutom en mössa som täcker ögonen. Weird guy...
- Uhm, prova våning 4, svarar mannen.
- Okej, tack, ler Sofie och trycker på knappen med en 4 på. - Håll tummarna, säger hon och kollar på mig.
- Verkligen, svarar jag och knyter mina händer bara för att skoja till det.
Hissen stannar till och det första nummret vi ser är 305!
- Framme! piper Sofie och skyndar sig att låsa upp. - Fy fan vad skönt! säger hon med någon konstig dialekt, som får mig att skratta. Innan jag går in får jag ögonkontackt med killen, bara för någon sekund och jag känner hur mitt hjärta slår dubbel slag, jag blir varm i hela kroppen.
- Jag duschar först, säger jag och drar snabbt fram nya rena, fresha kläder ur resväskan sen skyndar jag mig in till badrummet. Badrummet är stort, verkligen jättestort...
Jag låter det varma vattnet skölja över mig och samtidigt njuter jag av den uppigade kännslan.
När jag är klar så tar jag på mig dem gråa mysbyxorna och den stickade tröjan jag tog ur väskan, sen sätter jag upp mitt hår i en tofs.
- Äntligen! säger Sofie när jag kommer ut från badrummet.
- Så lång tid tog det inte!
- Nee, absolut inte, flinar hon. -WOW, badrummet är ju enormt! Vafan bor vi på för lyxhotell? skriker hon.
- Hahah, jag vet det är ju fan som mitt rum!
- Hahaha, aa, det är det ju! skrattar hon och stänger badrumms dörren.
Jag sätter mig på sängen och tänker på vad jag ska göra medans hon duschar.
- Sofie, jag går runt och checkar läget på hotellet! ropar jag.
- Gör så! ropar hon tillbaka.
Precis när jag ska gå ut så går jag in i någon.
- Oj, förlåt! säger jag snabbt och kollar upp. Jag ser att det är killen från hissen och jag känner hur mina kinder blir röda.
Vad tycker ni om storyn så här långt? Komentera gärna så jag vet vad ni tycker! :)
My wish del 2 -
Jag rusar nerför trappan och sätter på mig mina skor och min jacka.
- Vart ska du? frågar pappa och kommer ut från köket.
- Till Sofie, see ya! säger jag och smäller igen dörren sen skyndar jag mig iväg.
Jag plingar på dörren och Sofie öppnar på en gång, som hon har väntat på att jag ska komma.
- Heej Jane! säger hon och kramar om mig.
- Hej! säger jag och besvarar kramen.
- Kom in! säger hon glatt och stänger dörren efter mig.
- Hej på dig Jane! hör jag Maria (Sofies mamma) säga ifrån vardagsrummet när vi går förbi, på väg upp till Sofies rum.
- Hej, svarar jag lite sent. Sofies mamma är nästan som min mamma också, hon har alltid funnits där för mig, jag har åkt med på semstrar som dem gör med familjen, jag är i princip en i familjen vilket känns väldigt skönt.
Efter att ha suttit och pratat ett tag knackar det på dörren.
- Kom in, suckar Sofie.
- Hej tjejer, jag tänkte lämna lite fika, lite godis och sånt gott, ler Maria.
- Tack så mycket! säger jag, för jag anade att Sofie bara skulle be henne att gå.
- Mm, tack mamma, mumlar hon.
- Och juste, en sak till, säger hon precis när hon ska gå ut från rummet. - Jag tror ni tjejer behöver åka på semester, komma bort ifrån allt och bara koppla av, vad säger ni om det? fortsätter hon. Maria är helt otrolig, att hon äns kommer med sånna förslag! Hon hade nog rätt, jag behöver komma bort från pappa och Sara, jag klarar inte av att vara med dem varje dag. Sofie kollar på mig och ler.
- Det vore super, säger hon sen.
- Ja, fundera på det! säger Maria och går ut.
- Vad säger du? Vi tar ledigt från skolan i en vecka, för att åka iväg någonstans, bara du och jag! ler Sofie och jag ser hur förväntansfull hon är.
- Det vore verkligen najs! ler jag tillbaka och tar upp en chokladbit ur godisskålen.
- Super! Så här gör vi, du kan sova här inatt. Men imorgon så måste du hem och prata med din pappa, annars kan vi inte åka.
- Jag ska prata med pappa, men du vet ju hur han är.
- Men mamma kan prata med honom om han inte lyssnar. Snälla kan vi inte åka till New York! Jag har alltid velat åka dit, snällaaa! säger hon och kollar bedjande på mig.
- Som du vill, skrattar jag och lägger mig i hennes säng.
- Du är bäst, svarar hon och lägger sig brevid mig.
1 vecka senare...
Efter mycket tjat och övertygande hade pappa äntligen gått med på att låta mig åka.
Idag skulle planet till New York avgå och jag var hur taggad som helst! Bara jag och Sofie ensamma i en hel vecka skulle bli helt awesome.
- Redo för världens grymmaste veckan ever? piper Sofie lyckligt när vi sätter oss ner på våra platser.
- Jag är alltid redo vet du väl? säger jag och sätter mig bekvämare i sätet och tar fram min iPod, det får bli Written in the stars, jag vet inte varför men den känns bara väldigt passande!
Jag förstår om dem inte är så roliga nu ibörjan, men det kommer så sluta inte läsa än! :)
My wish del 1 -
- Maten är klar! ropar pappa från nerevåningen.
- Ja, jag kommer... ropar jag tillbaka medans jag reser mig upp och går mot trappan och till köket.
Jag får en hastig blick utav Sara. Sara är pappas nya tjej, eller fästmö, dem ska gifta sig någon gång i sommar. Sara och jag kommer inte så bra överräns, vi bråkar lätt över små saker och självklart är pappa alltid på hennes sida, enligt dem är allt mitt fel - alltid.
Vid matbordet sitter pappa och Sara och pratar om något men dem tystnar fort när dem ser mig.
- Vad? frågar jag och sätter mig på stolen.
- Inte den tonen! säger Sara och spärrar ögonen i mig.
- Vafan, du är inte min mamma! säger jag irriterat. Det här är typiska saker vi kan bråka om.
- Inte den här diskutionen igen! inflikar pappa. Vi båda ignorerar honom och fortsätter blänga på varandra.
- Men det spelar ingen roll om jag är din mamma eller någon annan, du ska resektera mig! säger hon strängt.
- Jag respekterar bara dem som respekterar mig, och du står inte med på den listan. Jag tar en klunk av vattnet.
- Ge dig nu Jane, du fattar väl att du inte kan betee dig så här för alltid? suckar pappa. Ge dig Jane är det ända som ekar i mitt huvud. Han ser väl hur Sara sitter och flinar när jag blir utskälld, hur kan han bara missa det? Jag får nog och reser mig hastigt upp så att stolen åker omkull och är på väg till mitt rum.
- Ställ upp den! ropar Sara efter mig. Jag vänder mig om och ser dem båda i ögonen.
- Nej, det gör jag inte, säger jag och precis när jag ska vända mig om så ser jag hur pappa ska säga något. - Och du, du håller käften! säger jag och pekar på honom innan jag går upp på mitt rum.
Jag lägger mig i sängen och borrar ner huvudet i kudden, sen skriker jag allt vad jag har! Det här får mig så himla deprimerad, bara dem visste! Jag hatar dem.
Det plingar till i min mobil. Hello my chica. Vad händer? Det var från Sofie, min bästa vän, den ända jag inte hatar! Tjo girlfriend! Har precis bråkat med Pappa och Sara. Du då? :) Svarar jag snabbt. Efter bara någon sekund plingar det till igen. Ajdå, du behöver en tjejkväll, kom över vettja! Jag har trååkigt! ♥ Ja, en tjejkväll är precis vad jag behöver! Jag sammlar snabbt ihop några saker som kan vara bra att ha, för jag kommer iallafall inte hem ikväll.
Jag rusar nerför trappan och sätter på mig mina skor och min jacka.
- Vart ska du? frågar pappa och kommer ut från köket.
- Till Sofie, see ya! säger jag och smäller igen dörren sen skyndar jag mig iväg.
Jag har haft den här bloggen ett tag men aldrig orkat ta tag i skrivandet, det har liksom varit för mycket. Men iallafall, nu är jag igång!
Första delen handlade bara om Jane och hennes vardag, typ sen ser vi vart det leder, right?
