- Jo, jag har snackat med Selena och hon är ledsen och besviken, men det är bättre nu, tror jag... Men det finns inget ledigt hotellrum så jag har ingenstans att sova under natten. Skulle jag typ kunna komma över? Om det är okej såklart!
- Okej, öhm, visst du kan komma, gäspar jag.
- Toppen! Men jag stör inte eller så då?
- Nej då!
- Okej, jag kommer, säger han och vi lägger på.

Jag försöker hålla mig vaken tills Justin kommer men jag tror att jag slummrar till några gånger ändå.
Det plingar till i mobilen och det är från Justin. Är här nu. Står det och jag går fram till fönstret.
- Justin, här uppe! Jag kommer ner så plinga inte på! väser jag för att ingen ska vakna. Jag smyger mot trappan och hoppas på att pappa inte ska vakna. Jag klara mig problemfritt ner till ytterdörren där Justin snällt står och väntar.
- Hej sötnos, säger han ochgår fram och kysser mig lite fort.
- Hej Justin! ler jag och drar med mig honom in i huset – Vi måste vara riktigt tysta, så ingen vaknar! viskar jag och han nickar till svars. Ännu en gång lyckas vi ta oss upp problemfritt.
- Vart ska jag sova? frågar Justin när vi kommer in i mitt rum. Fan…det hade jag inte tänkt på.
- Öhm, med mig, säger jag osäkert.
- Visst. Vi kryper ner under täcket och Justin drar mig in till hans famn. 

- Jane! Vad är det för bil som står på vår uppfart? vaknar jag av att pappa säger argt och kommer inrusande in i mitt rum.
- Jag vet inte, mummlar jag.
- Och vafan gör killen i din säng? Vet du inte det heller?! ryter han och Justin vaknar till.
- Pappa gå…! säger jag irriterat.
- NEJ! JANE, FÖRKLARA!! skriker jag och jag ser på Justin att han inte vet vad han ska göra.
- Shhh, skrik inte. Jag är inte döv! Inte än i alla fall… säger jag.
- Jane, förklara! Vad gör killen i din säng? Han var ju för fan inte här i går kväll! Eller vet du inte hr han hamnade där? Säger han sammanbitet.
- Killen här är Justin, som du träffade för någon dag sedan. Kommer du ihåg det? Och han är här för att det inte fanns något hotellrum.
- Justin killen gick ju i din skola! Han behöver väl inget hotellrum om han bor här i närheten? Eller har jag missat något? säger pappa upprört och det ser ut som om han håller på att koka över - Det blir bara värre om du ljuger för mig!
- Jag ljuger inte! Snälla gå ut nu! Säger jag för jag ser på Justin hur otroligt obekväm han känner sig.
- Okej! Men du och jag ska snacka sen! Säger han och smäller igen dörren efter sig. Både jag och Justin andas ut.
- Förlåt, mummlar jag för jag känner mig så himmla dum.
- Nej, det är lungt. Men jag måste gå nu tror jag.

Så fort jag har sagt hej då till Justin så ropar pappa på mig och vill att jag ska komma.
- Vem är killen? frågar han.
- Justin!
- Justin vem?! säger han och försöker hålla sig lugn.
- En kille. Pappa jag vill inte prata om det... säger jag. För jag vill inte berätta för honom att det är Justin Bieber, tonårsstjärnan.
- Jane, gör inte så här. Vi måste kunna prata med varandra om saker.
- Oj, vad klockan är mycket. Jag kommer att bli sen till skolan om jag inte går nu, säger jag och ignorerar pappa.