- Vem är killen? frågar han.
- Justin!
- Justin vem?! säger han och försöker hålla sig lugn.
- En kille. Pappa jag vill inte prata om det... säger jag. För jag vill inte berätta för honom att det är Justin Bieber, tonårsstjärnan.
- Jane, gör inte så här. Vi måste kunna prata med varandra om saker.
- Oj, vad klockan är mycket. Jag kommer att bli sen till skolan om jag inte går nu, säger jag och ignorerar pappa.

Dem senatse dagarna har jag och Justin spenderat så mycket tid vi kan tillsammans. Men det är ju lite svårt att hinna med eftersom jag har skola och han har massa annat som konserter, möten, intervjuer och jag vet inte vad.


Idag så skulle han ta med mig till ett ställe men jag vet inte vart för han sa att det var en överraskning. Jag som hatar överraskningar eftersom jag måste vänta på den så länge. Justin skulle komma och hämta mig om drygt två timmar så jag bestämmer mig för att hoppa duschen. Jag rakar benen och smörjer in mig med min body lotion. När jag är klar känner jag mig riktigt fresh.


Jag blåser håret tortt sen skruvar jag det lite lätt, det blev inte för mycket men heller inte lite, det blev med andra ord lagom. Jag letar hysterikst igenom garderoben men jag hittar inget jag vill ha på mig. Inte klänning, inte jeans, ja, lista kan bli lång på allt som blir bort valt. Jag går till och med och rotar i Saras garderob men hittar inget där heller.
- Det här är hopplöst, suckar jag för mig själv och går tillbaka till mitt rum. Tillslut så hittar jag en klänning ändå.


Lite senare så tutar det nere på uppfarten och det är Justin. Vi försöker att dra till oss så lite uppmärksamhet som möjligt för det skulle bara bli ett jävla liv. Jag rusar ner för trappan och drar på mig mina skor.
- Vart ska du? ropar pappa.
- Ut! ropar jag tillbaka.
- Med? frågar han och kommer ut från vardagsrummet. - Oj, ska du vara så uppklädd när du ska ut? tillägger han.
- Med Justin och ja! svarar jag irriterat.
- Du den där Justin, jag skulle vilja träffa honom... säger han och står och funderar ett tag.
- Inte idag pappa! Han väntar där ute så jag har lite bråttom.
- Okej, ha så kul, mummlar han och vänder på klacken.


- Hej sötnos! Det tog lite för lång tid, säger Justin när jag sätter mig i sätet brevid honom.
- Det var pappa, han är typ...fundersam över vem du är. Men han vet inte vem du är, eller asså han vet nog men, ja, du förstår, säger jag och allt blir så dumt, jag blandar orden till en ända röra, men Justin är van för det händer mig nästan hela tiden. Speciellt när jag är med honom. Han ler och kysser mig, jag besvarar kyssen och den blir lite mer passionerad.
- Du är så söt, säger han när vi har avslutat kyssen och jag blir lite röd om kinderna.
- Vart ska vi? frågar jag för att byta sammtalsämne.
- Du får se, det är ju en överraskning!
- Snälla, säg, säger jag bedjande.
- Nej.
- Snälla, upprepar jag och kollar på honom.
- Jane! Sluta, du vet att jag inte klarar av sånt, säger han.
- Okej, okej, säger jag uppgivet.
- Tack. Men vi är snart framme.