- Vart ska vi? frågar jag för att byta sammtalsämne.
- Du får se, det är ju en överraskning!
- Snälla, säg, säger jag bedjande.
- Nej.
- Snälla, upprepar jag och kollar på honom.
- Jane! Sluta, du vet att jag inte klarar av sånt, säger han.
- Okej, okej, säger jag uppgivet.
- Tack. Men vi är snart framme.

När vi äntligen är framme så skyndar sig Justin ut och öppnar dörren åt mig.

- Tack! säger jag och kysser honom fort på munnen. Jag ser hur han genast blir orolig över att någon ska ha sett, men det är ingen i närheten.
- Förlåt, säger jag.
- Nej, det gör inget, försökrar han och tar min hand och så går vi till överraskningen som jag faktiskt hade glömt bort för några sekunder.

- Blunda, säger han och ställer sig framför mig för att jag inte ska kunna se något, men han tänker inte på att det är omöjligt att blunda när han står framför mig. Jag vill ju inte missa hans fina ansikte. Jag sluter ögonen och följer efter Justin. Underlaget blir tyngre att gå på och jag undrar verkligen vart vi är. Helt plötsligt så blir underlaget fast igen och jag kan inte låta bli att tjuvtitta.
- Nej, säger Justin bestämt och sätter för sin hand över mina ögon. Typiskt...

- Nu får du kolla, säger han när vi har stannat. Jag öppnar ögonen fort och vi är på en strand resturang. Det var så otroligt vackert med havsutsick också.
- Åhh, det är så fint! säger jag förbluffat.
- Bra att du gillade det, ler han och leder mig till vårat bord. Jag visste inte att den här resturangen fanns. Tänk vad omedveten man är.

- Jag har en sak till dig, säger Justin när vi har ätit upp.
- Vadå? frågar jag ivrigt.
- Den här, säger han och tar fram ett litet paket ur sin ficka. Han sträcker det till mig och jag tar snabbt emot det. Jag öppnar det försiktigt för det är så fint inslaget.
- Omg, det är så fint! piper jag när jag ser innehållet som är ett armband med små lila stenar på.
- Gillar du det? frågar han glatt.
- Jag älskar't! Hjälp mig att sätta på det! säger jag och sträcker armen mot honom.
- Perfekt, ler han och vi möts i en kyss över bordet och jag ler mot hans läppar.

- Vill du gå på en strandpromenad? frågar han när vi har betalat och börjar röra oss mot bilen.
- Gärna, svarar jag. Det är en otroligt fin kväll med solnedgång och allt. Och speciellt med Justin.
- Okej, svarar han och jag flätar in mina fingar i hans. Jag vill aldrig att den här kvällen ska ta slut, eller att hans ska åka tillbaka till Atlanta snart. Fan, han ska ju åka i övermorgon! Jag försöker att inte tänka på det men det är ganska svårt.
- Vad är det? frågar Justin oroligt när han märker att jag går och funderar på något.
- Inget, säger jag och försöker le.
- Okej, du vet att du kan berätta för mig va?
- Mm, jag vet, svarar jag och vi stannar upp. Han lyfter upp min haka och kysser mig väldigt passionerat. Ibörjan är jag rädd över att någon ska se oss men det släpper fort.
- Jag älskar dig, mummlar jag tyst för det gjorde jag faktiskt. Jag älskar honom. Han avbryter kyssen och tittar i mina ögon, länge, nästan för länge för jag blir lite rädd över att jag sa det för snabbt.
- Jag älskar dig också, svarar han och fortsätter kolla mig i ögonen och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Vi fortsätter våran lilla strandpromenad en stund till. Blötsligt blixtrar det till och jag blir rädd först för jag tror det ska börja åska och blixtra. Jag ser hur Justin förskräck kollar sig omkring. Det blixtrar till igen och jag kramar Justins hand väldigt hårt. Vi hör sedan röster och då förstår jag att det är paparazzis och jag kramar Justins hand hårdare än vad jag redan gör.
- Fan! mummlar han och drar med mig mot bilen. Fast det var väldigt misslyckat för runt bilen står säkert 20 nya beredda med sina kamror. Dem kommer väldigt nära med kamerorna, lite för nära. Jag täcker mitt ansikte för att jag vill inte vara med på bild och för att blixtrarna är för starka.
- Justin! Vem är tjenen? Justin! skriker en och alla andra instämmer.
- Ja, Justin vem är hon? frågar en annan.
- En romans? säger den tredje. Justin är tyst och jag tycker det börjar bli läskigt. En kamera träffar mig på läppen med en hård smäll och det gör riktigt ont.
- Kan ni inte bara flytta på er? skriker Justin på dem och knuffar bort dem som står ivägen för oss. Han lämmnar av mig i passargerersätet och skyndar sig sedan till körarsätet sedan tutar han några gånger men får ingen reaktion så han gasar och alla flyttar genast på sig.

Det är tyst i bilen hela resan hem till mig. När han parkerar utan för mig så sitter jag kvar ett tag för jag vill inte gå in för pappa kommer bli vansinnig om han ser mig såhär, med sprucken läpp och förstört fejs.
- Du kan sova hos mig på hotellet om du vill, säger Justin när han ser att jag tvekar.
- Tack, men jag borde gå in, svarar jag.
- Okej. Jag reser mig ur från bilen. - Och du Jane, förlåt för det som hände! säger han precis innan jag ska stänga dörren.
- Det var inte ditt fel, säger jag och sticker in huvudet för att kyssa hans läppar en sista gång. Det gör ont i läppen men jag bryr mig inte. - Hej då, säger jag och stänger dörren. Jävla paparazzi som var tvunga att förstöra den här kvällen som började så bra.