Idag skulle planet till New York avgå och jag var hur taggad som helst! Bara jag och Sofie ensamma i en hel vecka skulle bli helt awesome.

- Redo för världens grymmaste veckan ever? piper Sofie lyckligt när vi sätter oss ner på våra platser.
- Jag är alltid redo vet du väl? säger jag och sätter mig bekvämare i sätet och tar fram min iPod, det får bli Written in the stars, jag vet inte varför men den känns bara väldigt passande!

 
- Jane? Jane? Jane, vakna! säger Sofie och petar mig i sidan.
- Vad? frågar jag sömnigt.
- Dumbom, vi är framme nu! skrattar hon.
- Aha, säger jag trött och börjar sträcka på mig.

- Vilken våning ligger rum 305 på? frågar Sofie mig när vi står i hissen och ska välja någon knapp att trycka på.
- Jag vet väl inte. Börja på 1 så får vi se vart vi hammnar, skojar jag.
- Okej, svarar hon och trycker på knappen.

Vi går runt i korridorerna och letar efter 305 men hittar den ingenstans. Dem vi möter kollar bara konstigt på oss och jag kan inte låta bli attt skratta.
- Seriöst snart frågar jag någon! suckar Sofie och glider nerför väggen. - Mina fötter gör ont, gnäller hon och tar av sig skorna. Jag sätter mig brevid henne och suckar tungt.
- Jag med, men du vi fortsätter leta nu! peppar jag henne.
- Mm, det gör vi. Hjälp mig upp, fast jag tänker fråga någon, säger hon och går fram till någon gammal tant lite längre bort.

- Hon visste inte, suckar hon och tar tag i väskhandaget och går mot hissen. Hon måste verkligen vara trött, för så här gnällig och deppig brykar hon bara vara då.
I hissen står det någon kille och en man, men vi lyckas knöla in oss med all vår packning ändå.
- Vet ni vart rum 305 ligger? frågar Sofie uppgivet och vänder sig mot dem. Killen försöker undvika ögonkontakt och har dessutom en mössa som täcker ögonen. Weird guy...
- Uhm, prova våning 4, svarar mannen.
- Okej, tack, ler Sofie och trycker på knappen med en 4 på. - Håll tummarna, säger hon och kollar på mig.
- Verkligen, svarar jag och knyter mina händer bara för att skoja till det.
Hissen stannar till och det första nummret vi ser är 305!
- Framme! piper Sofie och skyndar sig att låsa upp. - Fy fan vad skönt! säger hon med någon konstig dialekt, som får mig att skratta. Innan jag går in får jag ögonkontackt med killen, bara för någon sekund och jag känner hur mitt hjärta slår dubbel slag, jag blir varm i hela kroppen.

- Jag duschar först, säger jag och drar snabbt fram nya rena, fresha kläder ur resväskan sen skyndar jag mig in till badrummet. Badrummet är stort, verkligen jättestort...

Jag låter det varma vattnet skölja över mig och samtidigt njuter jag av den uppigade kännslan.
När jag är klar så tar jag på mig dem gråa mysbyxorna och den stickade tröjan jag tog ur väskan, sen sätter jag upp mitt hår i en tofs.
- Äntligen! säger Sofie när jag kommer ut från badrummet.
- Så lång tid tog det inte!
- Nee, absolut inte, flinar hon. -WOW, badrummet är ju enormt! Vafan bor vi på för lyxhotell? skriker hon.
- Hahah, jag vet det är ju fan som mitt rum!
- Hahaha, aa, det är det ju! skrattar hon och stänger badrumms dörren.
Jag sätter mig på sängen och tänker på vad jag ska göra medans hon duschar.
- Sofie, jag går runt och checkar läget på hotellet! ropar jag.
- Gör så! ropar hon tillbaka.

Precis när jag ska gå ut så går jag in i någon.
- Oj, förlåt! säger jag snabbt och kollar upp. Jag ser att det är killen från hissen och jag känner hur mina kinder blir röda.

Vad tycker ni om storyn så här långt? Komentera gärna så jag vet vad ni tycker! :)