Men jag kan väl inte hjälp att man drunknar i hans ögon, att hans leende bländar mig något oerhört, att hans röst känns trygg. Det är väl inget jag kan göra åt saken?

 

- JANE! Vi är i New York nu! Vi kan fan heller sova bort dagarna! We have so much to do! skriver Sofie glatt och slår mig med en kudde.
- Det går jättebra att sova, svarar jag och drar täcket över huvudet för att slippa se henne.
- Men kom igen! Jag är klar, jag går utan dig då.
- Nej jag kommer, jag ska bara fixa mig, vänta några minuter, suckar jag och kryper upp ur min varma sköna säng. Sofie är lika liten och irriterande som en mygga men på något konstigt sätt älskar jag henne ändå.
- Bra, säger hon nöjt.

- Klar, säger jag efter 15 minuter.
- Okej, vi går ner och äter frukost nu, dem har typ frukost bufeé, svarar Sofie och går mot hissen. Jag slänger en sista blick mot spegeln och rättar till håret.
- Kom nu! suckar Sofie.
- Jaa, jag kommer!

Den första jag ser nere i "frukostsalen" är killen från hissen. Hoppas han inte ser mig, är det ända jag tänker och kollar runt i rummet förutom där han sitter. Sofie petar mig i sidan, bara för att reta mig men jag ignorerar det.
- OMG, viskar Sofie.
- Vad? frågar jag nyfiket.
- Din crush är ju Justin Bieber! Hur kunde vi missa?! viskar hon lågt för att ingen ska höra. Hur kunde jag missa? Lycka till att jag har en chans på honom, jag menar han är världens känndaste tonåring! Lyckat Jane... Men förhoppningsvis försvinner crushen snart, det har den ju gjort förrut.
Medans vi äter känner jag hur Justin sitter och kollar på mig.
- Kan man inte stirra liite mindre eller? väser jag till Sofie.
- Gillar du det inte? flinar hon.
- Inte längre, svarar jag och tar en klunk av juicen.
- Haha, vad fånig du är, men det är ju inte kul att bli utsirrad när man äter.
- Nej, verkligen inte. Det känns ju som jag har mat över hela fejset. Har jag det? frågar jag oroligt.
- Nej, det har du inte. Men du, vad ska vi hitta på första dagen här i NY då?
- Vi shoppar såklart! svarar jag. - Är du klar? frågar jag sedan och reser mig upp.
- Jajamensan! svarar hon glatt och vi bär bort våra brickor.

Efter en lång dag med shopping, skratt och god fika så börjar vi nöja oss. Sofie har lyckats fått med sig minst 7 påsar! Hon är helt otrolig. Jag däremot hade fått ihop det till 3, men jag har så svårt att köpa saker.
- Jag är helt slut, gnäller Sofie i hissen på väg upp till våning 4.
- Jag med, det känns som om jag är typ halft död.
- Nu är det min tur att duscha först!
- Ahapp, svarar jag och låser upp hotellrummet.
Medans jag sitter och väntar på att Sofie ska bli klar så får jag ett sms från pappa. Allt bra i NY? /P. Står det.
Våra små meddelande är aldrig speciellt utvecklade utan mer korta och kalla. Allt bra. Svarar jag bara, han ska inte få min uppmärksamhet när jag inte får hans.
Jag byter om till några korta mysshorts som inte sitter åt så hårt runt midjan. Lite lagom sexigt så där, eller inte. Men vem orkar bry sig? Det är ju bara jag och Sofie här.
Det är som om Gud kan läsa mina tankar och är helt emot mig idag för det knackar konstigt nog på dörren.
Och där står killen från hissen, eller Justin Bieber om vi vill kalla honom det.