När vi har spelat klart och när Justin vunnit såklart, bestämmer vi oss för att gå upp igen. 
- Jag hade kul ikväll, säger han när vi ska säga hej då. "Jag hade kul" låter så vanligt, det känns som om alla säger så. Men vad ska man säga?
- Jag med! ler jag. Han kramar om mig.
- Vi ses väl, antar jag! säger han och går mot sitt rum. Ja, vi ses väl, tänker jag och går in till oss.

Så fort jag kommer in blir jag på hoppad med massor av frågor men jag ignorerar dem och lägger mig i sängen, för jag är i helt slut!

- Men kom igen! Jag vill ju veta, du har precis "hängt" med världens kändaste tonåring! Berätta! säger hon, hon kommer aldrig ge sig men jag ignorerar henne.
- Jane! säger hon nu irriterat medans jag bara flinar åt henne. - Så du tycker det är kul? Åh, du ska få se, fortsätter hon och jag förstår att hon ska kittla mig.
- Du vet att det är fusk va? frågar jag oroligt när hon förbereder sig för att kittla mig.
- Du fuskar ju! Varför kan inte jag fuska då?
- Jag fuskar inte alls! Jag bara undviker...
- Men sluta undvik och berätta istället! säger hon uppgivet och tittar bedjande på mig.
- Ja ja ja, men det hände inget vi bara spelade billjard och det var sjukt pinsamt för jag bokstavligen sög på det! Sen bara vi prata, that's it.
- Okej, okej, ta det lungt! Jag bara undra, han är ju trottsallt världe-
- Ja, jag vet att han är världens känndaste tonåring, men det spelar väl ingen roll det är ju inte så att jag utnyttjar honom! suckar jag. Jag reser mig upp och tar min pyjamas och går till badrummet. Jag behöver en dusch och tid för mig själv.

Jag vaknar mitt i natten av en åsksmäll som får hela mig att rysa, jag hatar åska. Det låter så högt och det bara...skrämmer mig. När jag var liten och hälsade på mamma i Frankrike så sprang jag alltid in i hennes rum när det åskade, kröp ner under hennes täcke och bara fick den där mammakännslan, som jag älskade, eller älskar. För varje gång jag träffar henne så får jag den kännslan, kännslan som gör så att man känner sig hemma.

På morgonen när jag vaknar lyser solen där ute.
- Godmorgon, säger Sofie när hon märker att jag är vaken.
- Godmorgon, mummlar jag nyvaket och sätter mig upp. - Hur länge har du varit uppe? frågar jag sedan.
- Halv nio kanske, så 45 minuter, ler hon. Hon är verkligen en morgonmänniska. 
- Okej, har du några planer för idag? frågar jag och sträcker på mig.
- Jag tänkte lite, men jag vet inte. Det här låter helt sjukt, men det är ju tråkigt att shoppa hela tiden. Har du några ideér?
- Nej, det låter inte sjukt, det är bara sant. Jag har ingen ideé faktiskt, vi kanske bara kan ta det lungt idag? Vi måste ju spara lite, du vet!
- Låter bra! Vi kan ju kolla film eller nåt?
- Visst, välj du. Jag kommer snart ska bara byta om och så.

Senare på dagen:

Hotellet hade inga bra filmer utan det var bara gammla filmer som var uttjatade.

Klockan närmade sig 5 och vi började bli riktikt hungriga, vi hade ju inte ätit någon lunch för ingen av oss hade orkat gå ut och beställa roomservice hade inte slagit oss då. Men hur som helst var vi på väg ut och jag stod och försökte välja kläder. Tillslut hittar jag en svart kjol och en vit/beige tröja med några smycken till. Sen rufsa jag till håret lite så att det inte ligger så platt som det brukar. Klar!

När vi är på väg hem så stannar det en bil framför oss och...