Vi shoppar lite innan vi går till ett café för att ta något att äta. Man blir verkligen hungrig när man shoppar! Efter det ger vi oss ut igen i alla affärer. Jag hittar förstås inte så mycket, men Sofie plockar på sig massor av olika saker. Jag får till och med bära några av hennes saker! Dagen rullar på och jag har inte tänkt på Justin en enda gång. Jag är så glad att jag har Sofie...

Nu var det dags att åka hem. Jag hade haft en underbar vecka som jag verkligen inte vill lämmna.
- Redo att åka? frågar Sofie när jag står vid fönstret och kollar ut över staden.
- Mm, nickar jag till svar och vi tar våra väskor och går ner till gatan för att få tag i en taxi.

Jag suckar tungt när vi har hittat våra platser på planet och satt oss tillrätta. Sofe tar upp en tidning och börjar bläddra lite i den. Då och då slänger jag en ointresserad blick på sidorna. Min blick fastnar på en rubrik men så fort Sofie ser att jag läser så byter hon sida. Det stod någonting om Justin...
Någon timme senare sover hon djupt och jag tar tidningen ur hennes famn och letar desperat efter sidan.
Justin Bieber och Selena Gomez dejtar? Lyder rubriken och jag får en klump i magen.
Bieber och disneystjärnan Selena Gomez sågs nydligen på en retaurang tillsammans. Ögonvittnen säger att dem såg ut att ha det väldigt trevligt... 
Jag kan inte läsa mer för att jag blir så jävla förbannad! Dem dejtar varandra men ändå kysste han mig! Två gånger till och med! Jag kan inte sitta still, men jag kan inte gå runt på planet heller. 

Planet landar äntligen. Det ända som jag har tänkt på under resan var Justin. Hur han konstigt nog fick mig att må så bra, vara så glad och sen så har han bara ljugit om allt, han drev med mig bara för att han såg att jag hade fallit, att jag var fast.
- Vad är det? frågar Sofie försiktigt.
- Inget! muttrar jag.
- Men kom igen! Jane, prata med mig jag ser ju att det är något! insisterar hon.
- Nej, det är inget! Bara sluta och vara så jobbig! säger jag irriterat.
- Jag vill ju bara hjälpa dig...
- Knip igen din lilla käft så ska du se att allt blir bättre! säger jag utan att tänka mig för.
- Okej, visst! säger hon ledsett och tar sitt handbage. Sedan skyndar hon sig ut ur planet. Var jag tvungen att säga så? Ta ut min ilska på den som betyder mest?! Jag tar upp mobilen ur fickan och försöker ringa henne men hon svarar inte. Jag reser mig upp och tar mitt handbage sedan knölar jag mig snabbt förbi alla människor som står i flygplansgången för att hitta Sofie, men jag ser henne ingenstans.

- Sofie! ropar jag högt där man hämtar sina väskor men ingen svarar. - SOFIE! skriker jag och jag tar i ända från tårna, men fortfarande inget svar. Jag ser hur några kollar på mig men jag orkar inte bry mig. 
När min väska har kommit på bandet så tar jag upp mobien och testar ringa Sofie igen, men hon svarar inte. Så istället ringer jag pappa.
- Hej det är Charlie, hör jag pappas välbekanta röst säga.

- Hej pappa, det är jag. Kan du komma och hämta mig på flygplatsen? frågar jag.

- Kan du inte ta dig hem med Sofie? undrar han.

- Hon har redan åkt, svarar jag kort.

- Ta en taxi, du får pengar när du kommer hem!

- Pappa! Snälla? Vad gör du som är såå mycket viktigare än mig? frågar jag surt. 

- Okej, jag kommer, suckar han och jag hör hur han går ut till bilen sedan avslutas samtalet. 

Sorry för att jag inte har uppdaterat förrän nu, men blogg.se funkade typ inte? :P

Det kommer en till sen om ni kommenterar!