- Hej det är Charlie, hör jag pappas välbekanta röst säga.
- Hej pappa, det är jag. Kan du komma och hämta mig på flygplatsen? frågar jag.
- Kan du inte ta dig hem med Sofie? undrar han.
- Hon har redan åkt, svarar jag kort.
- Ta en taxi, du får pengar när du kommer hem!
- Pappa! Snälla? Vad gör du som är såå mycket viktigare än mig? frågar jag surt. 
- Okej, jag kommer, suckar han och jag hör hur han går ut till bilen sedan avslutas samtalet. 

I bilen var stämmningen spänd mellan mig och pappa. Han var inte speciellt intresserad om vad jag hade gjort eller vad som hade hänt.

Bilen svänger upp på vår uppfart och pappa parkerar utanför garageporten.
- Tack för skjutsen, säger jag innan vi kliver ut ur bilen.
- Mm, mummlar pappa och smäller igen bildörren.

När jag kommer innanför dörren känner jag hemmalukten, den som man bara känner när man har varit borta ett tag. Jag sparkar av mig skorna i en hög sedan tar jag min väska och går upp till mitt rum. Det första jag gör är att slänga mig på sängen sedan startar jag datan för det brukar vara massor med saker man missar när man inte har tillgång till någon.
Jag loggar in på facebook först för att kolla runt lite först men ser jag att Sofie är innloggad så jag skyndar mig att skriva: Sofie! Läs klart, logga inte inte ut eller något sånt! LÄS! Jag läste tidningen och blev jättesur över vad han gjorde och sen tog jag ut min ilska på dig och jag ÅNGRAR det djupt! Du är den sista jag vill förlora och speciellt efter en sån toppen vecka! Jag är verkligen ledsen...♥ Jag sitter och hoppas på att hon ska läsa det. Jag sitter och stirrar på skärmen ett ganska långt tag innan jag ser att hon har börjat svara. Jag anade att du gjorde det och jag förstår om du är ledsen, det skulle jag också vara. Men jag vill att du ska veta att jag finns för dig! Svarar hon och jag suckar ut av lättnad. Jo, jag vet och det är jag väldigt tacksam för! För utan dig hade det inte funnits någon mening med allt! För jag vet ju att hon finns där för mig, det har hon alltid gjort! Love you..! Skriver hon bara till svar men jag är glad för att vi löst det nu. Hon är bara för bäst.

Jag kan inte låta bli att inte kolla in Justins facebook och twitter men det hade inte hänt något. Han var väl för upptagen med Selena... Jag känner hur mina ögonlock blir tyngre och jag knappt kan hålla mig vaken längre så jag bestämmer mig för att gå och lägga mig.

Justins perspektiv.

Idag skulle jag träffa Selena, jag har verkligen saknat henne.
- Ska du inte ta med dig Kenny? frågar mamma oroligt en sista gång.
- Nej, jag klarar mig! säger jag irriterat och går ut till bilen sedan kör jag till studion där Selena är och spelar in en ny låt.

Jag ser henne stå och prata med hennes manager. Hon har inte sett mig än så jag smyger upp bakom henne och lägger mina armar runt hennes midja.
- Justin! säger hon glatt och vänder sig om och ger mig en kyss.
- Hej shawty, jag har saknat dig! ler jag men det känns inte rätt när jag säger 'shawty', inte som alla andra gånger.
- Jag har saknat dig också, säger hon och kysser mig igen.