Jag ser henne stå och prata med hennes manager. Hon har inte sett mig än så jag smyger upp bakom henne och lägger mina armar runt hennes midja.
- Justin! säger hon glatt och vänder sig om och ger mig en kyss.
- Hej shawty, jag har saknat dig! ler jag men det känns inte rätt när jag säger 'shawty', inte som alla andra gånger.
- Jag har saknat dig också, säger hon och kysser mig igen.

Janes perspektiv.

Jag vaknar av att väckarklockan ringer och jag sträcker på armen för att stänga av den. Idag är det skola, så jag kan inte ligga kvar i sängen och slummra om, som jag gärna skulle gjort. Det har gått två veckor sedan vi var i New York och nu går det ryckten om Justin kommer till Florida.

Jag tar på mig ett par slitna jeans och en gul hoodie med något tryck på. Egentligen orkar jag inte bry mig om vad jag har på mig idag, det är ju liksom bara skolan.

Nere vid köksbordet sitter pappa och läser tidningen sammtidigt som han äter frukost. Han lyfter inte äns blicken från tidningen eller anstränger sig att säga 'godmorgon'. Så jag låter också bli, han förtjänar ju inte mer uppmärksamhet än vad jag gör. Jag tar fram en skål, flingor och mjölk sedan sätter jag mig på stolen mittemot pappa. Det plingar till i min mobil, det är antagligen från Sofie som väcker mig för säkerhetsskull eftersom jag alltid försover mig. Jag tar upp den och på displayen står det Justin. Först slår mitt hjärta några extra slag och sen är det som om det stannar, jag har inte tänkt på honom så mycket, okej nu sitter jag och ljuger för mig själv! Jag har tänkt på honom varje dag, det är ju svårt att undankomma... Jag trycker på 'visa-knappen' och läser sms:et. Hej Jane! Allt bra? Kommer till Florida nästa vecka, vi kanske kan träffas? /Justin. Jag vet inte vad jag ska svara. Vill jag verkligen träffa honom? Nej, det vill jag inte. Nu sitter jag och ljuger för mig själv igen. Det är väl klart jag vill träffa honom! Jag struntar i att svara så länge och fortsätter att göra mig iordning.

Skolan var tråkig som vanligt och det hände ingenting alls.

Jag ligger i soffan och zappar runt mellan kanalerna när det plingar till i min mobil. Jag kollar på displayen och det är ett sms från Justin, igen... Kommer till Florida nästa vecka, vi kanske kan träffas? :) Står det bara nu. Jag vet fortfarande inte vad jag ska svara men jag kan ju bara inte ignorera honom hela tiden. Kanske. Skriver jag tillbaka, jag vill ju inte ge honom eller mig för höga förväntningar i onödan. Jag får snabbt ett svar, vilket jag tycker är ganska onödigt. Vad svarar man på ett 'kanske'? Jag tar det som ett ja... Jag struntar i att svara och fortsätter att kolla på TV:n ett tag till.

Jag vaknar av att pappa står och petar på mig.
- Du kan ju inte sova nu! säger han och jag förstår att jag måste ha sommnat.
- Jag råkade, förklarar jag och sträcker på mig.
- Jaja, det är mat nu, säger han och går till köket och jag följer efter.

- Vad blir det? frågar jag när vi sätter oss runt bordet och Sara lyfter på grytlocken.
- Fisk, svarar hon kort och jag grimaserar åt hennes bitchighet och fisken. Jag hatar fisk!
- Okej, svarar jag lika kort.
- Du behöver fisk! säger Sara när jag sitter och pillar i mig riset istället.
- Och varför då? frågar jag.
- Man blir smart, skämtar pappa och Sara skrattar.
- Så ni sitter och säger att jag är osmart? frågar jag irriterat.
- Nej inte alls! skrattar pappa och jag reser mig upp.
- Tack för maten, säger jag och går upp till mitt rum istället.