När vi ska lämmna köpcentret ser jag Justin och Selena stå och kyssa varandra och jag har lust att bara gå fram och slå till honom.
- Kom nu Jane, säger Sofie som om hon kan läsa mina tankar. Jag ser hur Justin slänger en blick åt vårt håll, jag vet inte om han ser mig men han avslutar kyssen iallafall.

                                         (Förlåt för random bild!)

 Justins perspektiv.

Jag såg på Jane hur förbannad hon var och jag förstår henne.

På hotellet tar jag upp min mobil och skickar iväg ett sms till henne. Förlåt. Det finns inte så mycket mer att säga.

Janes perspektiv.

När jag får Justins sms håller jag på att koka över, kan han inte mer än ett förlåt?! Är du seriös Justin?! Ett förlåt via sms!! Jag tror inte på sånt. Svarar jag honom och hoppas att han får ännu mer skuldkännslor. Skulle du svara om jag ringde då? Svarar han snabbt. Vet inte, testa... Skriver jag, för jag vet faktiskt inte om jag skulle svara. Mobilen börjar ringa och jag tvekar in i sista sekunden sedan trycker jag på svara.

- Mm, svarar jag bara.
-Jag trodde inte du skulle svara! säger han lättat.
- Inte jag heller.
- Jag är ledsen över att jag kysste dig, börjar han försiktigt.
- Jaha, säger jag drygt.
- Eller nej, det är jag nog inte, rättar han sig - Du var det bästa med New York resan! Och jag saknar dig... Tror du vi kan vi vara vänner? frågar han.
- Ehh, Justin vi känner knappt varandra... säger jag.
- Nej, jag vet. Men vi har en vecka på oss att göra det.
- Så du menar att du ska dissa Selena för att lära känna en tjej som du har kysst två gånger? frågar jag och jag hör hur han suckar.
- Vet du hur svårt det här är? frågar han.
- Nej, jag tror inte det, svarar jag.
- Jag gillar dig Jane, säger han uppriktigt.
- Är hon inte där? frågar jag oroligt.
- Vem då? Aha, nej inte just nu. 
- Vi kan ses imorgon om du vill, säger jag för jag tycker lite synd om honom.
- Okej, bra! Vart någonstans?
- Hemma hos mig, säger jag bestämmt för jag vill inte dra massa uppmärksamhet runt omkring oss.
- Perfekt! Jag måste gå nu. Ha det så bra, säger han. Innan han lägger på hör jag honom säga hej älskilng till Selena. Jag lägger på och slänger mig utmattad på sängen, sedan sommnar jag snabbt där efter.

Nästa morgon vaknar jag med panik, jag ska ju träffa Justin idag! Jag rotar fram ett par shorts och en t-shirt med ett tryck på sedan rusar jag in i duschen.

En timma senare ringer det på dörren och pappa hinner öppna före mig.
- Hej, är Jane hemma? frågar Justin och jag skyndar mig till hallen.
- Ja, det är hon, vänta lite, säger pappa och vänder sig om - Jane! Aha, där är du. Grabben här ville träffa dig.
- "Grabben" heter Justin! säger jag och ger pappa en blick. Jag tror inte han ser att det är Justin Bieber, vilket kanske är tur för han skulle bli arg över någon anledning och sen skulle vi börja bråka, som vi alltid gör.
- Okej. Tjena Justin! hälsar pappa och går in i köket.
- Hej, säger jag och ger honom en snabb kram.
- Hej, ler han och besvarar kramen.
- Vet hon om att du är här? frågar jag oroligt.
- Nej, jag sa att jag skulle på möte. Du behöver inte oroa dig, försäkrar han.
- Okej, nickar jag - Kom vi går upp, säger jag och drar upp honom till mitt rum.
- Ska jag inte hälsa på dina föräldrar? Det känns ju inte så trevligt att bara kliva på i ditt hus.
- Det har du redan gjort, Sara är inget att hälsa på och föresten är vi inte trevliga i min familj, skojar jag.