- Vet hon om att du är här? frågar jag oroligt.
- Nej, jag sa att jag skulle på möte. Du behöver inte oroa dig, försäkrar han.
- Okej, nickar jag - Kom vi går upp, säger jag och drar upp honom till mitt rum.
- Ska jag inte hälsa på dina föräldrar? Det känns ju inte så trevligt att bara kliva på i ditt hus.
- Det har du redan gjort, Sara är inget att hälsa på och föresten är vi inte trevliga i min familj, skojar jag.

Justin är hos oss hela dagen och vi hade faktiskt riktigt roligt.
- Jag måste gå nu, säger han när dagen närmar sig mot sitt slut.
- Okej, det var roligt att du kom! säger jag och följer honom till dörren.
- Det var roligt att jag fick komma, ler han och jag smälter som smör.
- Du är alltid välkommen! säger jag, för det är han faktiskt. Jag vill alltid ha honom i min närhet.
- Så imorgon också? frågar han.
- Ja visst. Men jag har skola då, suckar jag.
- Jag hämtar dig! säger han och han ser väldigt nöjd ut över sin idé.
- Öhm, sure, säger jag förvånat.
- Bra, men nu måste jag stcka. See you! säger han och skyndar sig ut till sin bil. Jag står kvar i hallen och tittar efter bilen tills den inte längre går att se.
Den dagen går jag och lägger mig tidigt för att jag ska få spendera tid med Justin igen.

Nästa morgon vaknar jag av att jag får ett sms av Sofie. Godmorgon sömntuta! Bussen går om tio minuter! Står det och jag flyger upp från sängen. Jag tar på ett par byxor som ligger längst upp i garderoben sedan en vanlig tröja som ligger på golvet. Jag sminkar mig lite fort med mascaran och sätter upp håret i en slarvig tofs. 

Vid busstationen står Sofie och väntar och jag ser bussen lite längre bort. 
- Att det ska vara så svårt att ställa klockan! flinar hon när vi har sitter på bussen.
- Jag ställer den men den ringer aldrig! förklarar jag.
- Juste så är det ju, flinar hon. 
- Japp, så är det, instämmer jag
Skolan segar sig verkligen fram och jag kollar på klockan var femte minut. Men tillslut så ringer det ut och jag trycker ner alla saker i väskan och slänger den över axeln.

På parkeringen ser jag en svart bil med tonade rutor och jag anar att det är Justins så jag går fram till den och öppnar dörren.
- Hej! säger Justin glatt så fort jag öppnar dörren.
- Hej, svarar jag - Jag bor åt andra hållet, säger jag när jag märker att Justin kör åt fel håll.
- Jag vet, men vi ska inte hem till dig.
- Vart ska vi? frågar jag nyfiket.
- Du ska få se, ler han.

- Framme, säger han när vi stannar utan för en stor byggnad. Jag följer efter Justin in genom några dörrar, genom några korridorer, vi svänger höger, vi svänger vänster och när vi är framme ser jag en enorm scen och massor med sittplatser.
- Kom! säger han och drar med mig upp på scenen.
- Wow, det är verkligen mäktigt! säger jag och tittar ut över alla platser som finns.
- Jo, det är coolt, svara han och ställer sig bredvid mig - Jag vet! säger han och springer iväg. När han kommer tillbaka har han med sig en pall.
- Sätt dig här, säger han och pekar på pallen.
- Okej, svarar jag och sätter mig på den. Han börjar sjunga någon låt som jag aldrig har hört, jag brukar inte lyssna på honom direkt, men det blir det ändring på! Han sjunger ju fantiskt.
- There's gonna be one less lonely girl, I'm gonna put you first, I'll show you what you're worth, if you let me inside your world there’s gonna be one less lonely girl, sjunger han och jag blir helt varm i kroppen. Han går runt pallen och då och då så smekar han min kind. Men jag fattar inte varför han gör det här? Han har ju Selena.
När låten är slut går han fram till mig och precis innan våra läppar möts vänder jag på huvudet så han kysser min kind istället.
- Va? Vad gjorde jag för fel? frågar han förvånat.