Kyssen avslutas lika fort som den påbörjades.
- Förlåt! säger han orloigt och tittar mig i ögonen.
- Det gör inget! försäkrar jag. - Men jag borde nog gå.
- Aa, det är nog bäst, säger han och följer med mig till dörren. Borde jag inte vara världens lyckligaste tjej? Som precis blivit kysst av sin crush, av Justin Bieber! Men allt kom så plötsligt så ja vet inte vad jag ska tycka.

 Idag vaknar jag konstigt nog före Sofie, jag tror aldrig det har hänt. Idag åker Justin till L.A och vi kommer aldrig mer träffas. Men igår, han kan inte menat det, det hände bara! Tankarna snurrar runt i huvudet och jag vet inte vad jag ska göra, jag blir bara rastlös av att ligga i sängen så jag bestämmer mig för att göra iordning mig och gå ner och äta frukost.
Jag hoppar snabbt in i duschen och sedan drar jag på ett par jeans och en hoodie som är lite för stor.

Nere i "frukostsalen" sitter nästan inga alls, bara ett gammalt par och en grupp turister. Jag tar ett glas juice och en baguette sedan sätter jag mig vid ett bord nära ett fönster.
- Kan jag sitta här? hör jag en välbekant röst säga och jag hoppar till för att jag inte var beredd på att någon skulle komma, inte nu. - Förlåt om jag skrämmde dig! säger Justin och sätter ner sin bricka på bordet.

- Nej, det är lungt! Sätt dig du, svarar jag.
- Okej, säger han och sätter sig och hugger in i maten.
- När åker du? frågar jag för att få igång ett samtal.
- Snart, vi ska typ äta och sen drar vi, säger han dystert.
- Är det inte kul att se hela världen? frågar jag och försöker muntra upp honom även om jag inte heller vill att han ska åka.
- Jo, det är roligt, men man blir trött också. Mitt försök med uppmuntran verkar inte funka särskillt bra men jag ger inte upp.
- Förstår det! Vad händer i L.A sen då?
- Jag ska ha en konsert och träffa en vän, ler han och jag kan inte låta bli att inte le tillbaka. Vi pratar lite till och sedan så när vi är klara bestämmer vi oss för att gå upp. Justin hade lite till att packa.

- Förlåt för igår! säger han precis innan han ska gå till sitt hotellrum.
- Det är lungt, vi glömmer det... säger jag tyst för jag vill nog inte att han ska vara ledsen över vad som hände.
- Okej, bra! Det var verkligen roligt att träffa dig Jane! Jag hoppas vi ses igen, säger han och kramar om mig, jag besvarar kramen och villl inte släppa.
- Det var roligt att träffa dig med och jag hoppas verkligen vi ses! sa jag tyst och kramar honom lite extra hårt innan jag släpper honom. - Hej då! säger jag och precis när jag ska gå in så kysser han mig snabbt.
- Hej då! Jag känner hur jag blir varm i hela kroppen och jag vill bara skrika av glädje sammtidigt som jag är väldigt förvirrad. Sa han inte att han var ledsen över det som hände?